Varje år sammanfattar och utvärderar jag fiskesäsongen. Jag drömmer mig tillbaka till höjdpunkterna och njuter av det. Sedan under bindsäsongen föds drömmar, hopp och förväntningar inför kommande säsong. Så sluts cirkeln år efter år. Det skriver den fantastiske flugbindaren John Robert Wilson i FiN nr 5-6 2022. Han berättar om 10 harrflugor som levererar och bjuder här på 10 bindbeskrivningar.
(mer …)
Foton: Svanthe Harström
Under ett par säsonger har jag fiskat med en enkel fluga, utborstad dubbing och fastribbad foamrygg. Tanken är att imitera en vattengråsugga (Asellus Aquaticus) och fungerade ofta väldigt bra tidigt fiske i stilla vatten. Fiskade den längs kanterna med sjunkspets. På de viset kan man styra djupet om flugan flyter. Tyvärr pressas luften ut ur foamen när den ribbas och flytförmågan drabbas och det är lurigt att få till den platta profilen.
När jag läste Björn Möllers artikel på Rackelhanen.se så bekräftade de mina upplevelser om varför den här flugan är så viktig. Möller kom fram till följande under maj månad i sitt fiskevatten:
”Mängden gråsuggor av det totala maginnehållet fördelade sig så här mellan de tre fiskslag som finns i vattnet: Öring 90%, Bäckröding 75% , Regnbåge 25%.”
Senare år har jag vart facinerad över olika bindtekniker och hur man på olika sätt kan imiterar fiskens föda. Jag har många gånger haft svårt att hitta lämplig ballans mellan en snygg och verklighetstrogen imitation. Ofta blir det tidskrävande och ibland tar ”snyggheten” ifrån en funktionen när flugan ska användas.
Text: J.R Wilson
Här är en SBS på en myra som den duktige flugbindaren John Robert Wilson är väldigt förtjust i. Den är kul vid städet och vid vattnet. Mönstret kan varieras i färger, storlekar, hackel istället för ben osv.
