I FiNs serie »Världens Flugbindare« träffar Markus Hoffman den mycket kände flugbindaren Barry Ord Clark, född i England men som bor sedan många år i Norge. I FiN nr 2 2020 får du träffa honom och här får du lära dig hans speciella parachute-tekniken genom en step-by-step-presentation.
(mer…)
I serien »Världens Flugbindare« tar skribenten Markus Hoffman med oss läsare till Norge. Där får du möta Barry Ord Clarke även känd som »The Featherbender«.
(mer…)
Om du har tur och träffar på en riktig marginata-kläckning, kan det bli ett väldigt äventyrligt fiske med många spännande situationer. Även under stora kläckningar måste man vara försiktig. Dessutom ha bra imitationer och i rätt storlek.
I FiN nr 1 berättar norrmannen Viggo Larsson om ett öringfiske i en norsk sjö. Han är en duktig flugbindare och delar här med sig av fyra bindbeskrivningar av stor vasslända (Leptophlebia marginata) i olika stadier.
Den nederländske flugbindaren Leon Links har en speciell fluga som fungerar bra och som han har gett sin egen touch. Den har en fast plats bland hans tre bästa torrflugor och som han har varit helt fångad av i flera år. Det är CdC Split Wing Dun. Han har spårat den tillbaka i tiden och till sin förvåning så hittade han den första i mitten av 1960-talet. Det kan du läsa om i FiN nr 1. Leon ger dig här också en bindbeskrivning.
(mer…)
I Markus Hoffmans artikelserie »Världens flugbindare« får du möta Roy Christie. Han är mest känd för att vara skaparen av »The Reversed Parachute«. Du får lära känna Roy lite närmare och lära dig hur du ska binda hans »baklängesfluga«.
Läs mer i FiN nr 1 2021. Till prenumeranter 20-25 januari.
I butik i Sverige 26 januari.
I FiN nr 5-6 berättar Viggo Larsson om ett fint havsrödingfiske nordväst om Mo i Rana, Norge. Bland annat med en Holo Copper Buzzer.
(mer…)
I FiN nr 3 berättar Pär Häggkvist om hur förtroendet skapas för en laxfluga. Läs om hur hans tankar gick när han band flugan och sedan testade den under laxfiske i Norge. Det blev succé.
BINDBESKRIVNING OLIVEN
Krok: Dubbel 6–12 exempelvis Loop Black Nickel eller Ken Sawada SD 1 alternativt SD3 beroende på om du vill ha lite extra vikt i flugan vilket jag personligen föredrar. På stora krokar eller om du vill binda flugan på tub så adderas med fördel ett olivfärgat kroppshackel.
Ribbing: Oval silvertinsel
Stjärt: orange bucktail
Kropp: flat guldtinsel
Undervinge: orange bucktail
Övervinge: två sektioner med olivfärgat rävhår
Fronthackel: Olivfärgad tuppnacke
Huvud: svart
text och foto: Peder Wigdell
Den duktige flugbindaren Peder Wigdell tänker till och delar med sig av ett användbart mönster med återvunnit material från ett barnkalas!
En stor del av glädjen med min flugbindning är att försöka hitta nya material som kan användas i skapandet av fiskliga flugor. Eftersom jag stundtals även fiskar med annat än fluga, vilket i och för sig inte sker så ofta numera, finns det mycket inspiration att hitta i vanligt spinnfiske. Under de senaste åren har det skett en enorm utveckling inom gädd- och abborrfisket med fluga. Flugorna förses med specialgjorda »tailar« så att flugorna blir en sorts crossover mellan jigg och fluga. Det har även tillkommit gummimaterial i form av så kallade squirmys som binds in på kroken. Personligen är just squirmys ingenting som jag fiskar med men smaken är ju olika, fångstgivande lär de vara i alla fall. En annan form av crossover är Spoonflies, en skapelse där epoxilim och plast- eller metallfolie limmas på kroken och skapar ett litet skeddrag som går att kasta med flugspö. Dessa skeddrag är heller ingenting jag själv fiskar med men de som gör det påstår att de kan vara oerhört effektiva.
Foton: Svanthe Harström
Under ett par säsonger har jag fiskat med en enkel fluga, utborstad dubbing och fastribbad foamrygg. Tanken är att imitera en vattengråsugga (Asellus Aquaticus) och fungerade ofta väldigt bra tidigt fiske i stilla vatten. Fiskade den längs kanterna med sjunkspets. På de viset kan man styra djupet om flugan flyter. Tyvärr pressas luften ut ur foamen när den ribbas och flytförmågan drabbas och det är lurigt att få till den platta profilen.
När jag läste Björn Möllers artikel på Rackelhanen.se så bekräftade de mina upplevelser om varför den här flugan är så viktig. Möller kom fram till följande under maj månad i sitt fiskevatten:
”Mängden gråsuggor av det totala maginnehållet fördelade sig så här mellan de tre fiskslag som finns i vattnet: Öring 90%, Bäckröding 75% , Regnbåge 25%.”
Senare år har jag vart facinerad över olika bindtekniker och hur man på olika sätt kan imiterar fiskens föda. Jag har många gånger haft svårt att hitta lämplig ballans mellan en snygg och verklighetstrogen imitation. Ofta blir det tidskrävande och ibland tar ”snyggheten” ifrån en funktionen när flugan ska användas.
Text: J.R Wilson
I det senaste numret av FiN recenserar jag boken »Mayflies on their honeymoon« skriven av Roberto Messori. I den fanns många intressanta mönster, men det var ett jag fastnade lite extra för. Mönstret består enbart av tre stycken CdC-fjäddrar som formar dagsländans vingar. Enkelheten, samt tanken att vingens siluett är en utlösande effekt för fisken, är något som tilltalar mig. Själva vingen går givetvis att kombinera med flertalet andra mönster och bindtekniker. I den här bindbeskrivningen lägger jag till en bakkropp av André Bruns microchenille. Det tillför, förutom en mer naturtrogen siluett, mer flytförmåga till flugan.
text och foto: Markus Hoffman
