Torrflugestarten 2014
Om någon vecka kliver jag på semestertåget för i år och räknar med att vara tillbaka på arbetet igen först i mitten av augusti. Hur underbart är inte det? Men först så är det diverse yrkesrelaterade sommaraktiviteter och förberedelser innan jag kan slänga jobbtelefonen i skrivbordslådan och gå hem.
För några veckor sedan deltog jag i ett event/minimässa på Pro Fly i Kungsbacka, något som jag hoppas blir ettårligt återkommande event – ”Torrflugestarten”. Fantastiskt kul hade vi, och kanske även du om du besökte butiken och tjötade med mig eller någon annan av flugbindarna på plats? Vi band flugor på lördagen och fiskade sedan en å på eftermiddagen och kvällen och en annan å på söndagen. Fantastiska dagar med mycket skratt, härliga människor, kreativa samtal och stundtals bra fiske. Jag själv avslutade helgen med att lyckas lura in en riktigt fin öring i håven som bet på en variant av Marjan Fratniks F-Fly bunden på en böjd ”kläckarkrok”.
Jag har även haft möjligheten att vara vid åarna en del den senaste månaden och det med blandat resultat. Mycket tid har gått åt till att gå och försöka hitta vakande fisk och när jag väl har hittat dom då göra rätt. Jag har lyckats landa ett par fina öringar som jag är stolt över och återigen så är det F-Fly och Superpuppan som har levererat.
Nattsländor alltså. Och trots att jag nästan vet att det skulle räcka med en snusdosa full med F-Flys i fickan för att kunna ha en veckas bra fiske så har jag suttit hemma under flugbindningslampan och bundit dagsländeimitationer. Jag kategoriserar detta beteende under ”man vet ju aldrig … ”. Och visst är det ändå något speciellt med dagsländan.
Vi åker ju snart upp till Jämtland och vi lämnar ingenting åt slumpen. ALLA flugor ska med upp, alla färger, storlekar och stadier. Man vet ju aldrig, som sagt. De senaste veckorna har jag bundit upp ett gäng dagsländekläckare, eller ”Breakout Emergers” som de kallas, alltså en någorlunda vågrät liggande nymf som är under kläckning. Ett stadie som öringen älskar och kan bli väldigt selektiv på. På bilden här ser du t ex. en variant som jag tänkt ska efterlikna en kläckande gul forsslända. Jag har bundit den på Tiemcokroken 2312 i storlek 14. Den tror jag ska fungera bra och besanna mina jämtländska drömmar om ett par veckor, jag har även bundit den i något större storlek för att imitera kläckande E. Danica och även i mindre krokstorlekar för att täcka in öringarnas eventuella varierade kost. Den här flugan imiterar väl, flyter bra och den ger mig självförtroende i flugasken.
Jag har även kokat ihop ett gäng Parachute Spinners där hemma vid städet. Dagsländor med fallskärmshackel gillar jag, det kanske du tidigare läst. De ligger lågt i ytfilmen, flyter väl, är enkla att presentera och landar allt som oftast mjukt och fint. För att få ner flugkroppen ytterligare djupare i ytfilmen har jag använt redan nämnd krok, det tror jag på. Färger när det kommer till flugor är ju ett kärt samtalsämne och vi har alla säkert olika åsikter om detta. För att täcka in de flesta dagsländor i det här stadiet tror jag mörkgrått och rostbrunt är bra nog. Det finns givetvis säkert undantag, men när finns det inte det? Öringarna har ju ändå hjärnor i storlek som en ärta, men de använder hjärnkapaciteten mycket väl. Kanske det bara skulle räcka med varianten i mörkgrått? Var det någon som sa Parachute Adams?
Jösses vi åker ju till Jämtland snart!
Det enda som jag nu ”måste” komplettera mina torrflugeaskar med inför sommaren är också askarnas enklaste men ack så effektiva flugor. Det är de flugor som egentligen bara innehåller krok, tråd och CDC, bland dessa finns givetvis F-Fly och dess varianter, men även några andra mönster. Men låt mig återkomma till de och detta igen inom kort.
Daniel Smith 2014
