Tonåringen och helsingborgaren
Tonåringen och helsingborgaren
Det såg faktiskt lite bra ut. Temperaturen i ån hade stigit under veckan. Väderprognosen såg bra ut, då, för fyra dagar sedan. Så vi dammade av utrustningen, band nya flugor som kändes mycket hetare än de som redan låg i askarna (lustigt fenomen) och packade ned varma kläder. Hoppfulla och upprymda över att en ny säsong nu skulle starta, redan i början av februari.
Vi hade varit inbjudna till premiärfisket i Nybroån även förra året. Men då frös premiären inne. Nu såg det som sagt bättre ut och när arbetsdagen och skoldagen, min son skulle följa med också, var slut körde vi söderut. Vi skulle övernatta hos en god vän i Helsingborg, sedan var det tidig uppgång och vidare transport till Ystad och Nybroån. Det var lite segt att stiga upp klockan halv sex på lördagmorgonen trots att vi inte nattsuddat och trots att premiärfiske stod på dagens program. Vi blev inte piggare när rullgardinen upphörde att dölja vad som hänt under natten. Dryga decimetern snö. Vi hade ju trots allt kört söderut.
Väl framme vid Fiskevillan träffade vi Tomas Lindholm som är med i Ystadsortens Fiskevårds- och Sportfiskeförening som sköter om Nybroån. Föreningen bildades 1949 och dess medlemmar, ca 35 till antalet, har en imponerande kompetens kring fiskevård. Fiskevillan ligger vackert precis vid åns mynning. Man kan hyra stugan som är 110 kvm och har sammanlagt 10 bäddar. Flaggan hissades av Anders Karlsson kl 09.00 och fisket var igång!
Kändes väldigt tryggt att ha Tomas som guide då varken jag eller min son Dima hade fiskat här förut. Till vår glädje fanns det bara snö på vår bil och temperaturen var behaglig, vattenståndet perfekt och efter en kopp kaffe var det bara att dra igång. Precis, kaffet stod kvar i Helsingborg, lite ringrostig är man. Vi tog bilen uppåt för att fiska från Lernacken och nedtröms. Själv hade jag ett nytt spö att ta bort plasten på först. Dima tog ett gammalt Scierra, faktiskt mitt första flugspö som jag planerade att avyttra. Men inte förrän jag fiskat med det en sista gång, en strategi som skulle visa sig vara ett misstag. Vi spred ut oss, riggade och satte igång. Så här års är det ofta kallare i havet utanför än i ån, så blankfiskarna tar sig gärna upp i ån för att äta. Jag var säker på att få min största havsöring någonsin, norr om Hallandsåsen är de ju inte så stora som här. Blank eller utlekt, spelar ingen roll. Här skulle det drillas. Dima instruerades och han fick börja på den hetaste sträckan. Har man en tonåring med sig så är det självklart att han skall få första tjing, då stiger de garvade åt sidan. Vi jobbade oss sakta nedströms mot Pansarbron. De borde ju stå ganska djupt nu när det är lite kallt, sjunktafs på, lite tyngre fluga.
Vi möttes upp vid bron. Ingen hade känt något. Helsingborgaren påmindes om det kvarglömda kaffet. Dima och jag stannade kvar strax nedströms bron, Smörhålan, medan de andra gick ned mot Gölen. Där lyckades den ene Helsingborgaren, han med kaffet ni vet, kroka en utlekt havsöring. Efter att ha drillat bakom ryggen, håvat och återutsatt firades det med en cigarr.
Nu var det lunchtid och föreningen bjöd på en ståtlig lunch bestående av ärtsoppa, pannkakor och punsch. Speciellt tack till kocken Dan Thynell. Det hade drillats en del fisk visade det sig och eftermiddagens strategi vara att fiska av sträckan nedströms Nya golfbanan. Tomas i stort sett garanterade fångst i Stensättningen!
Och visst var det så! Men först skulle mitt gamla Scierra tappa rullfästet, så det lär inte hamna på Blocket. Dima fick fiska med det nya moderna spöt och visst är det härligt när ett nytt spö får bekänna färg på premiärturen, det sätter liksom nivån för framtida turer. Dima drillade vant, han har lärt sig den hårda vägen med otaliga missade krokningar och tappade fiskar, och fick in en fin blankfisk till kanten. Själv halkade fram längs åkanten för att föreviga detta. Alla inställningar på kameran hade ändrats när jag slet kameran ur ryggsäcken så suddiga bilder blev det en hel del. Så skall det vara på det första turen för året; kvarglömt kaffe, utrustning som saknas eller går sönder, dåliga knutar, suddiga bilder. Men nivån är satt, i vart fall för Tonåringen och Helsingborgaren!
Stort tack till Tomas och YFS!
//Martin ”Stendalen” Johansson
Länkar:
Ystadsortens Fiskevårds- och Sportfiskeförening
Blogg om Nybroån
http://blogg2013.nybroan.se
