Sött blir salt

Om du som jag älskar att springa på klipporna varma sommarkvällar och nätter med spö i handen och silver i blicken så har jag ett tips till dig.

Att sommaren vädervis varit underbar är ju ingen underdrift och ämnet har du säkert redan ältat och kallpratat om till leda vid kaffemaskinen på jobbet … men visst har det varit fantastiskt?

I år har jag verkligen gett kväll- och nattfisket en rejäl chans i mina hemmavikar och fisket och upplevelerna har varit fantastiska, i juli och augusti så har jag kastat mina flugor två till tre kvällar och nätter i veckan. Att komma ner till havet en varm och vindstilla sommarkväll och sätta sig på en klippa och montera spö och rulle och se ut över en nästan helt stilla vattenyta med ögon och övriga sinnen redo för intryck och tecken på öring är något alldeles extra.

Fisket i sommar har varit bra. Jag har fått landa och återutsätta öring vid kanske varannat fiskepass men jag har haft spännande fiske efter vakande, jagande och plaskande öring vid nästan varje tillfälle. Toppnoteringen var en silverblank och urstark öring på 55 cm i början av augusti. Vilken fisk!

Att bara höra stor öring hoppa och plaska inom kastavstånd och sen kasta ut flugan och vänta och hoppas är värt den förlorade sömnen. I juli och första hälften av augusti har jag haft bäst och mest aktivt fiske mellan 23:00 och 02:00 och nu i slutet av augusti mellan 21:00 och 23:00. Och de flugor som har fungerat bäst är Busenbunden på saltvattenskrok i krokstorlek 6 och svarta Mallard Xpresspå samma krok och krokstorlek. Men det roligaste av allt är att jag även i år, senast igår kväll, lyckats att landa en ”godkänd” öring på en stor Streaking Caddis(!).

Både Busen och då också Streaking Caddis är ju utpräglande sötvattensflugor, men de fungerar alltså även utmärkt i saltvatten.Busen är ju Johan Klingbergs genialiska sälhårspuppa som är en av mina favoritflugor i både stilla och strömmande sötvatten, och väl doppad i saltvatten utmed kusten kan den väl imitera småfisk eller ”sommarmask”. Precis på samma sätt som en Dräparmask, skillnaden är ju egentligen att Busen är bunden med enbart sälhår och Dräparmasken med marabou.

Bakgrunden till att jag tog mig för att kasta ut en Streaking Caddis i havet kommer från när jag och min äldste son var och tog oss ett kvällsdopp en varm och stilla sommarkväll förra året. När vi badat en stund såg jag ett rejält plaskvak, jag bestämde att jag nog badat färdigt och klev upp på stranden och ställde mig på en klippa för att bättre kunna se över viken. Det plaskade ett par gånger till och jag började fundera … det liknar ju faktiskt nattsländevak. Jag lekte med tanken något och ett par timmar senare stod jag där vi nyss badat fast nu iklädd vadare. Jag väntade i kanske en timma innan det plaskade till igen och ut flög flugan och efter några kast och olidlig väntan och spänning låg det en larvigt fin havsöring på cirka 50 cm med en Streaking Caddis i mungipan i håven.

Nu förstår jag ju att det inte direkt är överskott av stora nattsländor i havet men visst kan en stor Streaking Caddis vara ett utmärkt alternativ till t ex. mer klassiska ytgående havsöringsflugor somSkummisen (eller Skumfidusen) och Cigarren.

Jag bestämde mig då förra året att detta måste jag försöka upprepa och äntligen sent igår lyckades jag med igen. Skillnaden var att jag igår inte såg när öringen tog nattsländeimitationen, jag bara hörde och gjorde ett reflexmässigt mothugg, och fisken var några cm kortare, mellan 44 och 47 cm fick jag det till där i mörkret. Jag tror att havsöringen blir extra tokig när den blir överlistad vid ytan, för de fighterna jag har haft när jag lyckats med ytgående flugor är otroliga, jag tror jag både skrattar, frustar och dregglar samtidigt, vacker är jag nog inte direkt när spöet är böjt i alla fall.

När jag cyklade hem i natt funderade jag på att en stor Klinkhamermed några extravarv hackel kanske också borde fungera ….?

Med saltstänk i håret och silver i händerna,

Daniel Smith