Prova inte det där!
Kliver in på för mig ny och obeprövad mark.
För några år sedan fick jag ett gott råd och det rådet har jag följt sen dess. Vi pratade om fiske i allmänhet, jag vill minnas att det var på väg hem från någon fiskeresa eller möjligtvis mellan två destinationer. Vad jag kommer ihåg hade fisket varit trögt och revanschlustan var stor när jag nämnde ”att man kanske borde prova det där med tvåhandsfiske nån gång?”.
Min bäste vän Per sa ganska omgående att det skulle jag inte alls göra, att det inte var någon bra idé. ”Då kommer du bara fastna i det istället”. Han känner mig väl. Och det var nog ett gott råd trots allt. Jag vet att jag säkerligen skulle gilla det och bli besatt av det. Det skulle bli dyrt och familjen skulle bli (ännu mer?) lidande och arbetet ska vi inte prata om. Jag har, som sagt, följt det här rådet och jag har faktiskt inte ens greppat i ett tvåhandsspö någon gång. Men visst är jag nyfiken, men ibland kan man faktiskt låta nyfikenheten bara vara just det och gå vidare på redan upptrampad mark.
Dock, för mig, mer relevant är ju det här med mjukhacklade flugor, våtflugor och spiders. Jag har egentligen aldrig bundit några sådana förutom några tafatta försök till att binda några March Browns. Jag har faktiskt fått en del fisk på de fem March Browns jag med nervösa trådvarv fick ihop vid städet för något år sedan, men speciellt vackra var dom inte. I flera år har jag försökt få mig att binda lite av de här tillsynes enkla och väldigt vackra flugorna men det har aldrig blivit av. Jag har hört att det, likt tvåhandsfiske, skall vara som en drog att börja binda mjukhacklade flugor. Det skulle bli dyrt och familj och arbete skulle säkert bli lidande också.
Men i lördags var det ju lördag och jag fick ett ryck. Jag gjorde det och det var kul. Väldigt kul. Drog? Jag vill inte gå så långt, men jag kommer garanterat göra om det igen. Då detta är helt nytt för mig kan jag inte riktigt avgöra om flugorna är bra, är hacklet för långt eller fort kort eller är det kanske för mycket eller för lite? Och ska huvudet bindas så? Och med några fler år som flugbindare på nacken och med betydligt bättre trådkontroll och kunskap av materialen fick jag även till ett gäng March Browns som jag är nöjd med. Men jag får återgå till mina flugbindningsböcker och läsa och jämföra. Jag känner redan nu behovet av att köpa lite nya fjädrar och krokar, sen bör jag laga mat till barnen och så står det ju ett halvfärdigt staket där ute på tomten och blänger på mig. Men det tar jag imorgon, jag måste först prova att binda några ännu mindre. De här är i storlek 16 (March Brown är storlek 14) och de är i alla fall ett första försök.
Vassa saxar!
/Daniel Smith
