OCKULTA LAXDAGBOKEN av Mikael Engström

Det här blir inte vackert. Ge mig nåd. Man är bara människa. Det är mörkt. Det är natt. Jag sitter ensam i mitt laxfiskehus i Västerbotten. Ångmaskinen går, en vän. En tröst. Fick den av mamma som liten. Erik, min son ska komma upp med tåget om några dagar. Lögdeälven rinner 500 meter nedandför de tallbevuxna sandåsarna. Jag har ännu inte klarat att sätta ihop spöna. Förväntan är som en mörk mur. Eller 1000 varv Gladpack runt kroppen. Åskan går. Regnet slår mot rutorna. Vinden får huset att knaka. Jag vet. Jag är laxgalen, laxtagen. Det här blir Ockulta Laxdagboken – Inferno. Som det är för »oss«. Billiga kortvatten. Många veckor. Månader. Havererade FVO som är överbefolkade och smittade av missunnsamhet, avundsjuka, och de ogina smådjävlar som kryper in i dina kroppsöppningar. Sen alla elaka rykten om alla – skitsnack. Allt detta går in och förmörkar blodet. Svarta ögon. Men även omätbar lycka. Lax på land. Du har gjort det själv. Inte köpt det. Inte en vecka i lyxig laxlogde. 
Så börjar Mikael Engström sin berättelse om Ockulta laxdagboken.

Läs mer i FiN nr 3 2022. Till prenumeranter 25–30 maj. Ute i butik i Sverige 31 maj.