Nalle Puh -Nattsländan nro: yksi!

Alla har vi en fluga som vi brinner lite extra för, för min egen del är det en fluga från mitt hemland, Finland. Mitt första möte med min favoritfluga var vid en flugfiskekurs i Finland. En av instruktörerna band en rufsig torrfluga på min tafs, öring och har vakade överallt.

Instruktörerna var tålmodiga fiskare, själv stod jag och stampade, ville bara ner och kasta på de vakande fiskarna. Men de förklarade lugnt och metodiskt att flugan måste som var impregnerad i Permaflote och den måste torka ordentligt innan fisket kunde påbörjas. Vi stod på bron som gick över den lilla ån, flugspöt höll han över broräcket och flugan satt på tafsspetsen och gungade fram och tillbaka i vinden, snart var flugan torr och redo. Det var kväll men solen var fortfarande med oss, kvällen var magisk. Detta utspelade sig för 34 år sedan, sedan denna magiska kväll har Nalle Puh haft en självklar plats i min torrflugeask, en ask som jag alltid har i min vänstra bröstficka, den närmast hjärtat.

 

Nalle Puh skapades på 60 talet av en av Finlands genom tiderna största flugfiskeprofiler, Simo Lumme. Simo var en mycket passionerad flugfiskare och flugbindare, som många andra storheter inom flugbindingen konverserade och delade han ideér med Preben Torp Jacobsen.

 

Nedan redovisas orginal receptet såsom Simo Lumme själv skrev det i ett brev till sin vän Preben Torp Jacobsen.

Krok: Partridge wide gape size 12-8

Bindtråd: Pearsalls gossamer no 19 – hot orange

Vingar: Cinnamon coloured bear tied upright and divided

Rib: Fine gold wire

Kropp: Blandning 50 % hot orange and 25 % yellow sälull, 25 % hare´s ear                                                                                                                                                                                                          

Hackel/Kroppshackel: Natural red cock

Flugans namn av björnhår har gett flugan dess namn. Vingarna binds in lite annorlunda än vad man är van mvid, det är nämligen rotändarna med den mjuka underullen som vingen består av. Jag binder in håren med rotändan pekandes framåt över kroköglan, fortsätter sedan att binda upp vingen och dela den i två lika stora buntar, avslutar genom att fixera med bindtråden. När flugan är färdig klipper jag till den rätta vinghöjden. Jag tar tag i vingarna, viker dem bakåt och klipper av ett par mm bakom krokböjen. På det viset får jag rätt längd på vingarna oavsett krokstorlek. Det kan vara svårt att få tag på björnhår med den rätta strukturen och färgen, dessutom är björnen upptagen på cites lista över hotade arter. Istället kan man använda syntetiska material som t.ex. polygarn.

 

Lumme blandade ofta olika material till kropparna på sina flugor för att få fram den rätta färgen och lystern, harhåret i originalblandningen tonar ner de starka färgerna i säldubbingen,  det gör den även lättara att dubba. Kroppshacklets längd ska vara något längre än krokgapet och fronthacklet något längre för att flugan ska få rätt proportioner och ge flugan en bra balans. Jag klipper ibland ned hacklet något på undersidan av kroppen för att få en lägre profil på flugan.

 

I strömmande vatten har den alltid varit en av mina favoritflugor. Man kan fiska med den på många olika sätt: hasandes över de lugna partierna eller de mer forsande, tvärs över strömmen, dead drift eller som attraktorfluga. Vingarna ger flugan en illusion av liv och rörelse, en bra egenskap för en fluga tänkt till att imitera en äggläggande nattslända. En fluga för många tillfällen, speciellt under nattsländetid då fisken ofta tar den med ett våldsamt plask eller på väg ner efter ett luftsprång.

 

En annan rolig men inte överraskande är att Nalle Puh senare blev vald till Finlands officiella nationalfluga.

Terveisiä sillallta

Petri Pentilä