Ett FiN´t vårminne…

Höstmörkret har kommit över oss, jag sitter i soffan och reflekterar, minns tillbaka över den gångna säsongen, tänk vad mycket jag fått uppleva . Tidigt i våras kontaktade Ken på Sameo mig och undrade om vi var intresserade av att medverka i ett event i Alsterån tillsammans med Vidingegård, Strömfiske Alsterån och Sameo. Jag hade en lucka i kalendariet så självklart var vi med på noterna.

Dagarna innan avfärd vi positiva rapporter om kläckande Danica och ett kommande ”fin väder”, vilket självklart spädde på förväntningarna. Väl på plats på Vidinge gård välkomnades vi av ägarparet Johan och Eva-Lena Philip. En snabb rundvisning av boendet gav ett mycket bra första intryck, allt var snyggt och fräscht. Vi var flera som anlände ganska sent på eftermiddagen vilket gjorde att vi tillbringade eftermiddagen och kvällen till att ta det lugnt. De närvarande fick möjlighet att känna på Sameos nya spön, några band upp flugor för det kommande fisket och vi satt och samtalade om Alsterån. Några av de medverkande ramlade in efter dagens fiske och vi fick färska rapporter om sporadiska klänningar och vakande fisk. Det hade börjat kläcka Baetis under kvällen vilket hade väckt några av Alsteråns fina öringar till liv. Gruppen hade en härlig försommarkväll med trevliga samtal innan det var dags att knyta ihop säcken för att vara uppe med tuppen dagen därpå.

En tidig frukost, inte en vanlig enkel frukost man är van vid när man är på fisketur, nej då… Vårt värdpar skämde bort oss å det grövsta, det var som att vara på de finaste av hotel. Efter frukost var det vadare på, tafskontroll och säkerställande om att vi fått med allt vi behöver. Innan avfärd fick vi en liten genomgång, vår eminente guide John Holm delade upp oss och dirigerade ut oss för dagens äventyr. Vår grupp fick börja på en sträcka som var bedårande vacker, det var ett parti med ganska lågt vatten tyvärr så vi lyckades inte hitta någon direkt aktiv fisk, Förmodligen skrämde vi bort dem med vår något klumpiga och ringrostiga vandring längs med ån. Vi gick mest och tittade på ån, hittade några fina platser där vi tyckte de borde stå fisk, men ingen visade sig vara hemma. Träffade några andra gäster som berättade att inte heller de hade sett någon aktiv fisk. Vi beslutade oss för att göra en fuling, packade ihop och tog oss till den andra gruppen. Tobias som var med i vår grupp berättade att den sträckan hade lite mer logiska fiskeplatser än denna, det lockade givetvis. Väl där fick vi rapporter om att de tagit ett par fina öringar, vi såg till och med några vak.

Det var lite trångt med fiskesugna kamrater på de finare platserna och klockan började närma sig lunchtid. Vi beslutade oss för att ta oss mot det bestämda lunchstället för och prova en liten del av ån som rann ut från en sjö precis intill. Väl på plats gick vi och spanade, det var en fin sträcka, lite snabbare partier med små ”pottor” vi kunde fiska av. Typiskt, som vanligt tog jag fel ”potta”, Tobias kom snabbt springande, helt euforisk.. han hade lyckats lura en fin liten öring i en av de inbjudande böljorna. Nåväl, jag förklarade snabbt för honom att halva fisken var min då jag faktiskt lät honom gå före mig.

Vi hörde att våra kamrater började anlända, vi gick till härbret där vi fick en välbehövlig lunch. Vår värd hade tillagat riktig outback mat, en härlig Chiligryta gick utan problem ned tillsammans med en för tillfället väl passande dryck med innehåll av malt. Helt plötsligt såg vi genom fönstret en massiv Vulgata kläckning, alla rusade ut, någon så het på gröten att han missade att ducka vid den låga dörren, men vad gör man inte.. det kläcker ju för bövelen. Ut och helt plötsligt står alla och fotade de efterlängtade sländorna, gissa om förväntningarna växte.

Efter lunch var det vår tur att fiska med John" the guide”. han tog oss med till en helt underbar plats, en plats han kallade sitt  lilla andningshål. Det var en bit att åka, slingrande småvägar genom den småländska skogen tog oss så småningom fram till en fantastisk vacker del av ån. Jag kommer garanterat tyvärr aldrig hitta fram igen.

Silke, en av våra vänner i gruppen fick första tjing på att prova den fina höljan John visade oss. Ingen direkt aktivitet på ytan, inga vak eller insekter så hon satte på en stor oförtyngd nymf, det tog inte många kast innan hon hade en riktigt fin öring i änden på sitt spö. Efter en kort drillning på det korta glasfiberspöet så tappade hon den tyvärr, det var en fin öring som levde runt ordentligt i höljan. Vi fiskade vidare, varken jag eller Tobias lyckades något vidare trots ett antal vakande fiskar.

Silke som förmodligen hade fått lite blodad tand efter den missade öringen hittade en öring som var mer huggvillig, men inte heller denna lyckades hon få att sitta på tillräckligt länge. Dagen började närma sig sitt slut, vi gick upp till bilen för en vätskepåfyllning, bestämde att vi kör en halvtimme till. Vi gick ner till höljen där vi började, där Silke tappade sin fina öring. John gav henne en liten Wollybugger, nu såg man i ögonen på vår norska vän att nu jäklar är det dags. Vi stod spänt och tittade när hon utan att vända sig om, röt till med glimten i ögat givetvis.. ”-Inte stå och titta, Gå å fisk”. Det var inte läge att ifrågasätta, vi gick. Hon berättade senare att då John gav henne hans Wollybugger och hon såg flugan, visste hon att nu skulle hon få öringen som hon känt på en kort stund tidigare på dagen, det var liksom förutbestämt. Ett väl riktat kast mot en sten i höljan en bit nedanför henne och öringen tog bestämt, flugan satt bra, Silke bärgade efter tuff fin drillning en fantastiskt vacker öring på omkring 45 cm, hennes största öring någonsin. Grattis Silke och bra jobbat John "the guide”.

Senare på lördagskvällen fick vi höra om flera tagna fiskar, och även ett antal tappade. Vi fick höra om vakande fisk dansande sländor och ett härligt umgänge. Vi hade en mycket trevlig kväll med en fantastiskt fin middag. Gitarrerna åkte fram och vi sjöng, förmodligen ”hellre än bra” men vad gör det då man är i goda  vänner lag.. Vi hade en fantastisk och trevlig weekend tillsammans. Vi bestämde givetvis att detta ska vi göra om. Planer har redan börjat smidas gällande både fiske och flugbindningsevent i Vidinge gård.

Ägarna Eva-Lena och Johan Philip köpte Vidinge Gård när det stod klart att de skulle få ta över arrendet av Strömfiske Alsterån. De kom snabbt fram till att om man ska driva ett ställe som detta måste man var närvarande, lyhörd och framförallt ”finnas på plats”. De funderade länge och väl och bestämde sig för att våga satsa. Fisket börjar i April, sätter fart kring Maj -Juni. Framåt Juli när det blir varmare i vattnet och vattennivån blir lägre lugnar fisketrycket ner sig. Då tar de sig an turister som besöker Glasriket, och med bra mat, fullständiga rättigheter och en idyllisk uteservering ska somrarna kunna bli lönsamma tills höstfisket och älgjakten tar fart. Gårdens fokus är naturligtvis mot fiskebesökare men även jägare, brukshundfolk, och naturturister. Förutom Strömfisket i Alsterån finns ett stort antal naturreservat i närområdet med fantastiska bär och svampmarker vilket gör att de kan bredda sin publik, vilket därmed ger en möjlighet till en bredare kundkrets.

Målet på sikt är att strömfisket i Alsterån ska hålla yppersta kvalitet, detta gäller såväl fisket som fisken. Eva-Lena och Johan tog över arrendet kort före premiären 2015 utan att ha egentligt inflytande på reglelverk eller kunskap om de typiska besökaren. Efter ett år på "prov" fick de förlängt arrende 2016 och därmed möjlighet att börja jobba efter egna mål och visioner. För att på kort sikt få upp kvalitén har regeländringar har införts med bl.a. metförbud, reducerat upptag, reducerade priser för C&R fiske, fönsteruttag på 30-40 cm mm. Allt fiske sker hullinglöst eller med intryckta hullingar. De har även lyckats hitta en mycket seriös och bra samarbetspartner som kan leverera sättfisk från naturdammar med naturlig genomströmning. På mellan och lång sikt finns ideer om att inrätta en naturlig barnkammare i ån, men även att förbättra lekbottnar. Planer finns även på att biotopvårda och därmed hjälpa naturen på traven med att skapa djuphålor och naturliga pooler. Allt arbete kommer naturligtvis genomföras tillsammans med länsstyrelsen. De har mängder med flera duktiga, erfarna personer som varit inblandade i restaurering av strömmande vatten som är villiga att hjälpa till med råd och ideer. På lång sikt hoppas de naturligtvis att det ska behövas ett minimum utav stödisättning av fisk, drömmen är att de slutligen har ett självproducerande bestånd. Av det lilla jag han se och känna så har de alla möjligheter, området kring Alsterån är fantastisk och erbjuder en vildmarksupplevelse utan trängsel, mitt i det fantastiska glasriket i Småland härliga skogar.

Tack till alla inblandande för detta fina minne, det var en fantastiskt trevlig weekend. Jag kommer tillbaka till kommande vår, var så säkra.

Vid tangentbordet

Niklas Dahlin

Ni som är intresserade av att besöka Vidinge gård och Alsterån finner mer information på www.alsteran.com.