Hoffmans Baetis Rhodani -No Hackle

Här kommer en liten härlig step by step från en av våra duktiga skribenter och flugbindaress Markus Hoffman. Vi närmar oss våren med stormsteg, en av de första dagsländorna som vaknar till liv och lockar ut oss flugfiskare till att vifta med våra spön är just Baetis Rhodani. Här visar Markus oss en väldigt gångbar modell.

(mer …)

Bind en gul Humpy steg för steg

En av mina absoluta favoriter i flugasken sedan ganska många år tillbaka är ”The Yellow Humpy” eller på svenska den gula Humpyn. Det är ett mönster som egentligen inte föreställer någon speciell insekt utan den är väl mer att betrakta som en så kallad ”attraktor fluga”, något som helt enkelt retar fiskens intresse, och retar intresset kan jag intyga att den gör. Många gånger när inget annat tycks fungera kan en Humpy vara det som fäller avgörandet.

Humpy-flugorna har sitt ursprung i västra USA där dom snabba och turbulenta strömmarna ställer stora krav på flugornas flytförmåga, och en Humpy med sin inbyggda flytväst av ihåligt hjorthår flyter verkligen som en kork. Den är kanske inte ett förstahandsval för fiske på selektiv fisk på spegelblanka strömmar, men för fiske i snabbt vatten är den mycket effektiv. Den fina flytförmågan hos mönstret gör att man förutom att fiska den som normal torrfluga även kan använda den som napp-indikator genom att fästa en stump nylon i krokböjen och binda på en nymf. I mina ögon ett betydligt trevligare alternativ som napp-indikator än t.ex. den flyt-pasta som finns på marknaden för samma ändamål.

Humpy-mönstret förkommer i många olika varianter, de vanligaste är kanske den gula och den gröna i tjocka och smala versioner, men det finns även varianter som Royal Humpy som påminner om klassikern Royal Wulff. En intressant variant är Double Humpy som binds på en långskaftad krok och ser ut som två rejäla Humpys efter varandra, lite som en mega-version av klassikern 2KK (två knott som gör nya knott). För dig som är intresserad av historien bakom mönstret kan jag rekommendera Niklas Dahlins inlägg på Flugfiske i Nordens blogg https://flugfiskeinorden.se/humpy/

Många tycker att Humpyn är ett lite besvärligt mönster att binda, speciellt om man vill använda samma bunt hjorthår till ”puckeln” som till vingarna och vissa flugbindare gör det enkelt för sig genom att binda in vinge och puckel i separata moment. Detta fungerar naturligtvis, men infästningen av vinge och puckel riskerar att göra flugan onödigt klumpig, och sannolikt mindre stark än om man använder samma hårbunt som i beskrivningen nedan. Det som brukar vålla bekymmer för den som försöker binda Humpyn på det traditionella sättet är att få till proportionerna, och då kanske speciellt höjden på vingen. Det finns dock en del knep man kan ta till för att få en välproportionerad fluga utan allt för mycket bekymmer, speciellt om man ger sig tid att öva och vara lite noggrann.

Det här behöver du:

Krok: Normal torrflugekrok #10-18, själv föredrar jag TMC100BL

Tråd: UTC Ultra Thread 70 denier, gul (alternativt gul floss)

Stjärt: Kroppshår från älg

Puckel och vinge: Ljust hjorthår, t.ex. från vitsvanshjort (White-tailed deer)

Hackel: Blandat brun och grizzly

Du behöver även en så kallad ”hair stacker” för att jämna till håret. En hackelmätare för att få rätt storlek på hacklen är också att rekommendera (om du inte råkar ha mycket bättre ögonmått än vad jag har).

Gör så här:

1. Börja med att fästa tråden mitt på kroken och linda dig bakåt till hullingen, använder du hulling-fri krok så stannar du något varv innan kroken börjar böja av nedåt. Linda därefter tråden framåt till infästningspunkten och låt den hänga. Anledningen till att jag fäster tråden mitt på kroken i stället för framme vid ögat är att jag använder mig av indelningen av krokskaftet i sektioner för att så småning om få rätt proportioner på flugan.

2. Förbered stjärten genom att klippa loss lite älghår från skinnet, ta bort eventuella korta fibrer och ludd med fingrarna eller en liten kam. Hur mycket hår behövs då? Ungefär 8-10 fibrer brukar räcka, tar man mer hår riskerar man att flugan kan kroka dåligt eftersom älghåret är ganska styvt. Anledningen att man tar bort luddet är att håren annars inte kommer att bete sig som dom skall i hairstackern. Stoppa i håren i hairstackern med topparna före och knacka den lite försiktigt mot bordsskivan så kommer spetsarna att jämnas till.

3. Ta ut håret ur hairstackern och klipp av dom så att dom blir lika långa som hela kroken. Var noggrann med detta moment eftersom vi senare kommer att använda detta mått för att få till längden på vingen. Bind in stjärten med början mitt på kroken där tråden redan hänger och väntar. Håller man fibrerna uppåt medan man lindar tråden bakåt kommer tråden automatiskt att lägga sig i jämna fina varv och stjärten hamna där den skall, mitt uppe på kroken. Linda tråden fram till hullingen och vänd därefter och linda tillbaka fram till infästningspunkten.

4. Förbered materialet till vingen på samma sätt som stjärt-materialet, här behövs dock lite mer material eftersom hjorthåret skall räcka till två vingar. Klipp av hjorthåret så att det blir lika långt som måttet från krokögat till spetsen på stjärten. Var noggrann med detta mått eftersom det är nu du bestämmer hur hög vingen till slut skall bli, dubbelkolla gärna. Bind in hjorthåret exakt på samma punkt där du band in stjärten, återigen, var noggrann med måtten annars kommer proportionerna på den färdiga flugan inte att stämma. Linda tråden bakåt till den punkt där stjärten börjar.

5. Linda tråden fram och tillbaka några gånger tills du har en jämn och fin kropp på flugan. En fördel med att använda UTC-tråden till detta mönster är att den är lätt att platta ut och i princip fungerar som ett fint floss-silke. Som alternativ går det naturligtvis bra att använda vanligt floss-silke, detta innebär dock ett extra moment.

6. Nu börjar det bli dags att forma puckeln. Använd tumme och pekfinger på höger hand för att dra det ljusa hjorthåret framåt. Eftersom fibrerna som skall bilda stjärt är kortare kommer dessa att trilla ut ur bunten automatiskt. Försök att få en jämn och fin puckel på ovansidan av krokskaftet utan alltför många korsade fibrer. Håll fibrerna längs med krokskaftet med höger hand och använd vänstern för att lägga över trådhållaren några gånger för att fixera håret i rätt läge, 3-4 varv brukar räcka. Fortsätt att hålla i fibrerna som skall bli vinge och lägg några ytterligare hårda varv bakom vingen för att fixera det hela.

7. Res fibrerna som skall bli vingarna genom att hålla fibrerna upprätt samtidigt som du lägger ett antal hårda trådvarv framför bunten.

8. Vänd städet så att du kan titta på flugan uppifrån och dela upp ving-fibrerna i två lika stora buntar. Var noggrann med detta moment eftersom vingar som är alltför olika riskerar att göra flugan instabil på vattnet samt ökar risken för att flugan skall tvinna tafsen. När du är nöjd så delar du upp bunten i två vingar genom att föra tråden korsvis mellan de två buntarna några gånger.

9. För att ytterligare fixera vingarna i läge brukar jag även göra några åttor med tråden runt vingbaserna innan jag avslutar genom att ta några varv med tråden runt kroken för att låsa det hela. Jag brukar även lägga en liten droppe lack mellan vingarna som förstärkning. Till detta moment fungerar det bäst med ett tunn-flytande lack som till exempel klassikern Fly-Tite eller lacket från Benecchi.

10. Välj ut två hackel av lämplig storlek för den krok du använder. Jag mäter alltid mina hackel för att vara säker på att proportionerna skall stämma, samt för att få flugorna så lika som möjligt.

11. Förbered hacklen för inbindning genom att klippa av dom där luddet runt mittstammen slutar samt klippa bort fibrerna på ca 3-4mm på vardera sidan för att skapa en taggig infästningspunkt. Gör man detta så behövs det färre trådvarv för att fästa hacklet, och man får dessutom en betydligt starkare fluga än om man bara drar av fibrerna från stammen, hackelstammen är nämligen ganska hal. Jag brukar även dra bort fibrerna från den första delen av hacklet som kommer att ligga mot krokskaftet, genom att man gör detta minimerar man risken för att fibrer skall börja spreta bakåt.

12. Fäst in hacklen bakom vingarna och använd tråden för att vika fram de taggiga ändarna mot krokögat. Genom att vi har gjort den taggiga infästningspunkten behövs inte så många trådvarv för att hacklen skall sitta som berget.

13. Linda hacklen framåt det ena efter det andra, det spelar ingen större roll vilket du lindar först.

Klipp bort överskjutande hackel och avsluta flugan med en eller två whip-finish knutar eller med några halvslag. Lägg därefter en liten droppe tunt lack på flugans huvud och den är färdig att fiskas.

För några år sedan befann jag mig i svärfars stuga uppe i Mittådalsvallen, i Funäsdalsfjällen. Svärfar har jagat och fiskat i många år så i stugan finns en fantastisk samling med gamla jakt och fisketidningar.  I en av tidningarna, Vildmarksnytt, fann jag en artikel av Gunnar Westrin där han skriver om Hjortpuppan. Jag var i början av min resa som flugbindare och jag hade inte ännu hunnit samla på mig så mycket material, denna fluga var då en perfekt utmaning för en vetgirig flugbindarnovis. Den ser ju rätt enkel ut och jag behövde bara hjorthår och haröredubbing, vilket fanns med i mitt nybörjarkit från Flydressing. Väl vid städet så visade det sig inte vara så enkelt men jag lyckades knåpa hop några stycken med brasan som sällskap i stugan, resultatet, ja... hellre än bra är ett uttryck som passar bra in i situationen.

Några år senare befann jag mig i Idsjöströmmen, träffade då ett par trevliga killar som sa till mig att för kvällens fiske så finns det bara en fluga, Hjorthårspuppan. Självklart satt jag mig igen för att binda upp ett gäng, denna gång med Idsjöströmmen som sällskap, jag var nu med spänd förväntan redo för kvällens nattsländekläckning. Framåt nattkröken började en enorm kläckning av nattsländor, precis som mina nyfunna kamrater berättat. Mina förväntningar införlivades vid ett på natten genom en vacker harr på 50cm, jag hade fått en ny favoritfluga. Flugan har allt sedan dess alltid funnits i min ask, om jag tänker efter så är det är nog en av de flugor som jag får de flesta av mina fiskar på. Flugan har i vattnet ett mycket naturtroget utseende. Vid årets FIN resa till Stavre i somras stod jag utvadad på sjönacken och upptäckte då en simmande puppa bredvid mig, givetvis tog jag en paus i fiskandet för att studera den lilla krabaten. Efter denna upplevelse så binder jag mina egna Hjorthårspuppor med en något kraftigare kropp och thorax. Ofta talas det ju om att vi ska fiska våra torrflugor fridriftande men jag upplever att jag fisken visar mer intresse om jag lägger till lite rörelse då och då.  Den simmande nattsländepuppan var allt annat än statisk, den rörde sig väldigt mycket. Jag fettar inte heller in mina hjorthårspuppor när jag fiskar dem, jag ser gärna att de suger åt sig lite vatten vilket gör att den ligger mer i vattenytan än på.

Hjorthårspuppan så som jag känner den, med hjorthårskropp och en thorax av dubbing kommer ursprungligen från en av våra fiskebröder som tyvärr ej längre finns med oss. Upphovsmannen hette Mats Hagberg och  gick 2012 bort bara 56 år gammal. Mats växte upp i Örnäset i Luleå och jobbade där som mediaman på  Svt och TV4. Mats var med Gunnar Westrin och gjorde filmen ”från fjäll till kust”, en fiskefilm som visades på TV på nittiotalet, tror jag läste att året var 1994. Gunnar Westrin berättade för mig att att de hade ett fantastiskt harrfiske i Piteälven med Hjortpuppan som Mats och hans kamrater kallade flugan. Det är festligt med dessa flugoror som till slut sprider sig från en fiskekamrat till en annan, ibland får de på vägen nya namn, några av mina kamrater kallar flugan Mullbänken.

Foto Gunnar Westrin

Då jag letade efter information om hjorthårspuppan sprang jag på en riktigt gammal amerikansk fluga som man kan se likheter med, Paul Young´s ”Straw Man”. Den har en hjorthårskropp men med ett hackel istället för dubbing och det skrivs att den ska imitera en husmask. Lars Wiberg från Danmark har också han en liknande fluga, den består dock enbart av hjorthår. Det är som med mycket annat inom flugbindningen, det är nog svårt att komma på något helt nytt.

Vi binder en Hjorthårspuppa

Att binda en hjorthårspuppa är inte svårt när man väl lärt sig att spinna hjorthår, det är lite trixigt  till en början men med lite träning så kommer det snart. Jag har valt att byta ut haröredubbingen till en dubbing som heter Squirell SLF, en blandning av SLF och ekorre. Denna dubbing ger ett spretigt thorax med lite skön lyster, precis som jag vill ha det. Jag binder Hjorthårspuppan i storlek 14 & 16 för mitt eget fiske tycker det räcker för mig, det går givetvis att binda dem både mindre och större efter önskemål.

Krok:                     Partridge Patriot SLD

Bindtråd:             Textreme 8/0 och Textreme Power thread

Kropp:                  Hjorthår

Thorax:                 Squirell SLF Mörkbrun

Jag börjar med att säkra bindtråden långt bak på kroken, vilar bindtråden precis där krokskaftet slutar och krokböjen tar vid.

Binder nu in en första bunt med horthår, lägger två lösa varv runt bunten, masserar sedan ned hjorthåret och drar försiktigt åt bindtråden för att spinna hjorthåret runt krokskaftet. Lindar bestämt min bindtråd korsvis genom hjorthåret 2-3 varv och vilar tråden medan jag förbereder för nästa bunt hjorthår.

Bind nu in nästa bunt med hjorthår på samma sätt som  första bunten. Mellan buntarna ser jag till att pressa samman hjorthåret så att jag får en kompakt kropp. Jag pressar ihop kroppen genom att ta ett bestämt tag runt kroken längst bak på kroken bakom den första bunten hjorthår, tar sedan hjälp av min picett och pressar sedan hjorthåret bakåt mot mina fingrar som agerar mothåll.

Jag upprepar ovan moment tills kroken är fylld med packat hjorthår till 3 fjärdedelar av krokskaftets längd. Hur många buntar som går åt beror på hur stora buntar jag väljer att binda in, för mig går det åt ca 3-4 buntar på denna kroktyp i storlek 14. Jag avslutar processen med ett par whipfinishknutar.

Nu är det dags för finliret, jag klipper ned kroppen grovt, kroppen ska ha en form av en kraftig cigarr.

Jag bränner nu av hjorthåret för att få en jämna och fin kropp, jag för en tändare snabbt över kroppen, jag är snabb och försiktig den brinner lätt upp om jag för tändaren för sakta över kroppen.

Så här vill jag den ska se ut när detta moment är avklarat.

Jag borstar nu av kroppen med en kardborreborste, det går givetvis med en gammal tandorste eller liknande.

Nu är det dags att skapa flugans thorax, jag binder in min bindtråd bakom krokögat och dubbar tråden kompakt 5-6cm.

Lindar nu min dubbade tråd från krokögat mot hjorthårskroppen, och jobbar på att få ett slutresultat som motsarar ett utseende av tidigare nämnd ”kraftiga cigarr”.

Personligen gillar jag ett utmärkande och gärna i färg avvikande huvud på denna fluga, jag inbillar mig att det ger en ”hotspot”, mest för flugfiskaren givetvis. Aslutar det hela med ett lager lack för ett snyggt och hållbart avslut.

Nu så.. en riktig harr och öringdräpare klar för tjänstgöring. Åk inte ut I sommarnatten utan ett lager av dessa I din ask.

Flugan Adams är en av världens absolut mest kända och använda torrflugor, mycket populär här i Sverige. Flugan kom till 1922 i Mayfield, Michigan, upphovsmannen hette Leonard Halladay. Flugan skapades av Halladay efter han blivit ombedd av sin vän dommaren Charles F. Adams att göra en fluga som imiterande en insekt som de möt tillsamamns under en fiskedag vid deras hemmavatten Boardman river. Flugan som Halalday skapade såg något annorluda ut gentemot hur vi känbner den idag, den hade tex stjärt av guldfasan tippets och vingarna var bundna spent. Som många andra kända flugor har de under åren bundits i många olika varianter. Här i Sverige är tex Parachute Adams en mycket populär variant.

Att flugan blev så känd som den är idag beror med stor sannolikhet att flugbindare som Reuben Cross och Harry Darbee såg den som en fluga som skulle tilltala deras kunder, de började binda flugan Adams Catskill Style och gjorde den känd till en större massa. Många tror idag att flugan är en traditionell Catskill style torrfluga, men frågar man de äldre Catskill bindarna så finns de de som ryser de av bara tanken att man kallar den för en Catskill style dry.

Ett problem man kan stöta på då man binder denna fluga är bland annat att hitta passande fjäder för vingarna. Ursprungligen bands de med toppar från tuppfjädrar men den genetiska utvecklingen har gjort att de finare tuppnackarna idag inte längre har de runda toppar man vill åt, därav använder de allra flesta toppar från höna, men även där börjar det bli svårt att hitta lämpliga fjädrar. Så hittar du en hönnacke med runda toppar så ska du snabbt lägga vantarna på den.

Krok:                     Torrflugekrok

Bindtråd:             Textreme 8/0 Svart

Vingar:                  Grizzly höna (toppar från två fjädrar)

Stjärt:                    Tupphackel fibrer brun och Grizzly

Kropp:                  Grå underull från bisamråtta (Muskrat)

Hackel:                 Tuppnacke Mix av brun och Grizzly

Vid städet

Niklas Dahlin

Flugan Humpy är en fluga som är starkt förankrad I Sverige, bland annat genom Lars –Åke Olsson och Jan Edman. Många har den som en favoritfluga till de tillfällen när inget annat funkar, när man vill attrahera fisken, en så kallad attraktorfluga. Jag tycker det är kul att ta reda på var flugorna har sitt ursprung, givetvis gjorde jag en, ska inte säga en djupdykning, låt oss kalla det ett skummande av ytskicktet.

Visste ni att flugan som vi idag känner som Humpy från börja hade ett helt annat namn? Flugan kallades från början ”Horners Deer Hair fly”. Ryktet säger att flugan härstammar från 1940 talet, den föddes i ett städ i Californien, närmare bestämt Jack Horner´s städ. Jack bodde i Hat Creek norr om Sierra. Flugan bands för att passa hans hemmavatten, Truckee River, floden har faktiskt en böj uppkallad efter Jack ”Horners Corner”. Namnet Humpy kom till sent 1940, ryktet låter avslöja att det var Boots Allen, ägare av en liten flugshop i Jackson Hole, Wyoming, som gav flugan namnet.

Under åren som gått har många olika varianter kommit fram, Red, Royal, Green etc. Den vanligaste är givetvis Yellow Humpy, men en riktigt sexig varinat jag hitta på var Black Humpy, den gillar jag skarpt. Humpy är inte den enklaste flugan att få till, framförallt är det lurigt att få till proporptionerna, men som med allt annat ger det sig med tiden, övning ger färdighet sägs det, och visst stämmer det. Vid tillfälle under vintern ska jag försöka få till en Step by step på Humpyn, till dess får vi nöja oss med lite bakrunds info.

Vid tangenbordet

Niklas Dahlin