Frisörmyggan på besök i Österrike
Så satt jag på Air Berlin planet på väg till Österrike. Vem hade kunnat ana att flugbinderiet skulle ta mig på sådana här äventyr efter bara några års övning. Det var en herre som heter Gerald Zwiauer som under försommaren hörde av sig för att fråga om jag var intresserad av att komma till ett event.
En grupp som kallar sig Friends of Enns har en gång om året en sammankomst då det flugfiskas under en helg i september. Det var också någon form av workshop på kvällarna, och i år var det alltså jag som stod för underhållningen.
En man med ett stort leende mötte mig på flygplatsen i Wien, och det första jag tänkte var att jag aldrig hade känt igen honom från de bilder jag sett på Facebook. En kopia av Niklas Strömstedt visade vägen till bilen som tog oss till närmsta pizzeria. Planen var att spendera natten i Wiens uteliv för att tidigt morgonen efter fara till ett av Geralds klubbvatten strax utanför staden. Efter att vi ätit och druckit en ”weissespritze” (vitt vin och bubbelvatten) så tog vi mina bindmaterial och gav oss iväg till en flugfiskebutik. Det var nämligen än gammal man som hade fått höra att jag var i Wien på besök, och han ville hemskt gärna ha en privat flugbindarlektion av mig. Med malliga steg och via tunnelbanan tog vi oss till butiken vid namn Active Fishing och efter att jag avnjutit en Gösser så kom mannen och flugbindandet kunde börja. Jag frågade vad han ville se och eftersom det inte spelade så stor roll, så föreslog jag Patrik Johanssons ”Frisörmyggan”. Jag berättade att det var ett svenskt mönster, som var något av en ”hype”. Han nickade och tittade intresserat på då jag gick loss på en TMC 212y i storlek 17. Halvvägs in i flugan så fick han syn på min tatuering.
En full sleeve föreställande en öring. –Wow it´s a trout sade han häpet. Jag höll fram armen så att han skulle se bättre, och precis som han sträckte sig fram för att peta med pekfingret på tatueringen så skrek Gerard med bestämd röst – DON´T TOUCH HIM! Farbrorn drog förskräckt undan sin hand och tittade nervöst på oss. Men efter ett par sekunder så började vi skratta och jag återgick till flugbindningen med ögonen tårfyllda av skratt. Efter att vi visat hur Frisörmyggan låg i vattnet så fortsatte jag med en annan favorit. Gunnar Bingens mördarfluga Dyret. Den tillsammans med en simmande slända av hjorthår fick avsluta denna märkliga, men minnesvärda lilla session. Efter att ha spenderat natten i ett flertal rökiga pubar, så vaknade jag morgonen efter med en inte alltför saftig smak i min mun. Efter en stadig frukost på ett närliggande cafe så kändes ändå fiskesuget ersätta känslan av att ha smakat alltför många öl kvällen innan.
Efter ungefär en och en halv timme i bilen så parkerade Gerald vid en kristallklar liten å som ringlade sig mellan husen i en liten by som hette Fischa-Dagnitz. Det ginklara vattnet bekräftade det Gerald sagt. Han hade också berättat om de otroligt svårfiskade öringarna och regnbågarna som fanns, och efter ett par timmars fiske så tvivlade jag inte det minsta. Visst hade jag fisk på, men de flesta simmade iväg innan jag ens valt fluga ur min ask. Färden gick vidare mot floden Enns belägen i Liezen Styriaregionen. Vi skulle bo och binda flugor i ett pensionat beläget ett par kilometer från själva floden och vägen dit var minst sagt vacker. Efter snabb incheckning i rummet och middag bestående av Wienerschnitzel så var det dags för flugbindning. Det var ungefär trettio deltagare inför helgens fiske och till min och Geralds stora glädje så var de flesta samlade runt bordet för att höra och se min lilla lektion. Även denna gång började jag med Frisörmyggan med quillkropp och det bestämdes att vi skulle hårdtesta den dagen efter på Enns fiskar. Några fler av mina favoriter bands under kvällen och efter sista flugan fick jag en värmande applåd.
Lördagens fiske inleddes mellan lodräta klippväggar i en något grumlig Enns. Mycket regn hade fallit de senaste veckorna och Gerald förklarade att fisket skulle bli mycket svårt. Då vi inte såg ett enda vak, valde jag att fiska med en siklöja, och efter en stunds fiske kunde jag glatt konstatera att jag fått mitt livs första vilda regnbåge. Ingen jätte precis, men otroligt vacker och stridbar. Den släpptes åter så fort att jag inte ens var beredd på det, och ett fotografi uteblev. Dagen förflöt och efter en till regnbåge (denna gång på en Frisörmygga) så for vi ner till en sträcka av floden där det grillades korv och dracks öl tillsammans med övriga medlemmar. Precis utanför där lunchen åts så visade Gerald mig att det stod harr och vakade. Det stod högst på helgens önskelista.
Att fånga en Adriatisk harr på torrfluga. På med en Frisörmygga och ut i det iskalla vattnet. Napp efter bara några kast och glädjen var total! Detta firades med en kall öl och en ny torr fluga på tafsen. Jag vadade ut mot ett nytt vak, och nappet kom omedelbart. Jag vadade in till land igen för att värma mig och byta till en torr Frisör. Då detta upprepats fyra gånger, så började de övriga deltagarna omkring mig att använda svordomar, och en del av dem vågade sig fram för att se vad jag använde för mirakelfluga. Jag svarade glatt att det var den jag visade kvällen innan, ”The Hairdresser” och delade med mig av de exemplar jag hade kvar i min ask.
Summan av kardemumman är väl att Patrik Johanssons lilla skapelse är en enkel men genialisk fluga som numera även är något av en ”hype” även i Österrike!
SBS video finns på min Youtubekanal
All the best!
Markus Hoffman
